Intervju med Tony Balogh.

Hvem er Tony Balogh?

Far till en son på 19 år, särbo med Marina och bosatt i Göteborg sedan tolv år tillbaka.Född och uppväxt i Värnamo i Småland och började älska musik när jag var tio år gammal.Jag är fortfarande en musikälskare. Fastnade för GAIS 1980.Har haft ord som mitt yrke i olika skepnader sedan 1983 och då främst som journalist. Just nu skriver jag sport samt böcker.

Du er GAIS supporter, fortell litt om bokprosjektene du har hatt?.

På samma sätt som, inbillar jag mig, alla journalister tänker, så har även jag funderat på att skriva en bok.Att skriva en roman är ett stort projekt, så jag tänkte börja med något som jag kan.Under de senaste tio åren har jag gjort flera intervjuer med kända gaisare.En dag slog mig tanken att jag kanske skulle samla alla dessa intervjuer till en bok och det blev «Grönsvart passion – 25 samtal om GAIS».Det här var sent 2017 och tidigt 2018 hade jag fått ett stipendium till ett författarhus i Aten.Där satt jag i en lägenhet i stadsdelen Koukaki och sammanställde boken.

Ungefär samtidigt fick jag kontakt med den i USA bosatta svenske bluesmusikern Sofie Reed vilket gav boken «One woman band».
Under 2018 visste jag att GAIS under 2019 skulle fylla 125 år. För 125-årsboken var jag redaktör för en redaktion med tre personer som alla var involverade i GAIS 100-årsbok:Bengt Gellingskog, Martin Jigstam och Mats Jönsson. Tillsammans klarade vi av uppdraget men jag kan säga så här: jag är glad att GAIS bara fyller 125 år en gång.För tre månader sedan gav jag ut «Himmel och helvete» som är 16 långa intervjuer med några av den tunga rockens främsta band och musiker.Jag har fem idéer på nya böcker varav två är konkreta i bemärkelsen att arbetet är igång men vad det är vill jag inte riktigt berätta än.Tilläggas kan väl att det inte finns något förlag bakom mina böcker.Jag finansierar helt ur egen ficka men jag har samtidigt gott hopp om att kunna hitta läsare till böckerna.

Redaktør for medlemstidningen Makrillerna også, hvordan er det?

Det uppdraget ärvde jag av Mats Jönsson inför säsongen 2001 och jag har sedan dessa varit redaktör av och till under sammanlagt snart 15 år.
Jag ser det som ett hedersuppdrag att kunna hjälpa till med att beskriva vår förening i ord och bild.Makrillen är också ett sätt att kunna motivera människor att bli medlem i såväl Makrillarna som GAIS.
Många tror att det betalas arvoden för de som skriver eller tar bilder men så är det inte. Ingen får en krona – det är helt ideellt!

Hvor havner GAIS i år, blir det opprykk til Allsvenskan?

Det här är en svår fråga därför att svaret handlar om vad hjärtat tycker och vad hjärnan anser.
Hjärtat säger att GAIS alltid ska spela så högt upp i seriesystemet det bara är möjligt, men hjärnan säger att vi varken har ekonomi eller organisation för det.Vår tränare Stefan Jacobsson har fått ett långt kontrakt för att kunna jobba med laget och siktet är inställt på att år tre – säsongen 2022 – kunna vara med och fajtas om platserna högt upp.
En bra säsong för GAIS för mig är – numera – att vi hamnar på den övre halvan i tabellen ganska tidigt och att vi har en ekonomi som ger ett plus.
Det senare kan i år bli en utmaning med tanke på den rådande pandemin kring corona. Min ambition är kanske jättetråkig men sedan 2013 har vi haft ungefär samma sorts säsonger och stått och stampat på samma plats i tabellen med hjälp av massor av tränare och jättemånga spelare.
Sett till de resurser som har lagts på vårt lag har vi supportrar rent sportsligt fått ut extremt lite.

Har du noen faste kampritualer?

Fram tills att jag flyttade till Göteborg var mitt gaisande alltid på avstånd.
Jag bodde under 17 år i Halmstad 14 mil från Göteborg och då åkte jag bil till matcherna med följd att jag givetvis aldrig kunde ladda på en pub och dricka alkohol. Då kom jag alltid cirka 45 minuter innan match – jag ogillar att komma till arenan med andan i halsen – och dricker alltid kaffe. Så såg det länge ut.Jag har nu under många år gjort ideella insatser i GAIS matchorganisation liksom för Makrillarna med att sälja souvenirer och då blir matchritualen en annan. Om jag skulle bli en «vanlig» supporter igen tror jag att jag skulle hitta tillbaka till 45 minuter, kaffe och samma plats på arenan.

GAIS har laget veldig mye merch. Noe veldig bra, men mye skit. Hvordan får man tak i GAIS skinncaps?

Skinncaps kostar antagligen en del att producera och jag vet inte hur marknaden ser ut.Hur många kan tänkas vara intresserade av att köpa? Jag har ingen aning vem som kan tillverka.

Takk for intervjuet, har du en oppfordring til GAIS supportere og hva man kan gi penger til?

Den nutida människan är en upptagen varelse och jag förstår om familj, fritid och arbete går före att se GAIS spela.
För egen del skriver jag in alla GAIS matcher i kalendern och sedan formar sig livet kring detta.
Men jag tycker att man ska vara medlem i GAIS och Makrillarna, att man – om det finns ekonomi – ska köpa ett årskort och framför allt just nu köpa stödbiljetter.
Att spela matcher på Gamla Ullevi kostar fortfarande ett betydande belopp och stödbiljetterna gör att matcherna kan gå plus minus noll.
Jag vet att ekonomin för många kan vara tajt men eftersom ingen publik får se matcherna lägger många gaisare numera inga pengar på biljetter, resor, öl, mat med mera.
De pengarna gör god och större nytta i föreningen!